Pojken i båten 18

Några minuter senare står hela gänget och tittar på den snarkande figuren i soffan.
"Undrar om han skulle vakna om vi slog ihop kastrullock", säger Dilan.
"Ska vi prova?" säger Lukas.
"Nej, sluta nu, han sover djupt, men vi måste hitta på en plan", säger Daniel.
De sprider ut sig i rummet, kanske för att underlätta tänkandet, kanske för att slippa tänka. Det finns gott om fönster och de har utsikt åt alla håll utom direkt mot havet. Paula går fram till ett fönster. På fönsterbrädet står en massa små figurer uppställda. Det är krigare, soldater, astronauter, fartygskaptener, musketörer och en massa andra små människor av plast. En del är målade i gult, rött, blått och grönt, andra är helt gråa.
"Är det du som gjort de här?" frågar Paula och tittar mot Rikard.
"Ja, de flesta. Några har pappa målat."
Lukas står och betraktar ett litet bord, även det med plastfigurer, och här står även ett antal små färgburkar och ett glas med penslar i.
Plötsligt slutar snarkandet och karlen rör på sig i soffan.

Pojken i båten 17

Daniel närmar sig trappan. Men vänta nu? Visst är det snarkningar han hör? Jo, det är det. Han smyger sig långsamt ner i den knarrande blankmålade trätrappan. Gina kommer efter honom. Väl nere i hallen smyger de dit snarkningarna kommer från - det stora rummet. När de kikar in i det stora rummet får de genast syn på honom. Han ligger på rygg i en brun soffa och sover. Daniel och Gina slappnar av något och tittar på varandra, och går sedan lite närmare för att betrakta figuren i soffan. Det är en stor karl klädd i snickarbyxor och en smutsvit t-shirt med hål i. En stor del av ansiktet är täckt av ett tredagars gråflammigt skäggstubb. Bredvid honom på golvet ligger en tom spritflaska. I rummet är det stökigt och det ligger tidningar, ölburkar, smutsiga tallrikar, glas och bestick på soffbordet och på golvet.
"Jaha?" säger Gina och ler.
"Ja", säger Daniel.

Pojken i båten 16b

Paula vaknar av att en fiskmås skränar. Det är helt ljust i rummet, och Gina och Daniel står vid fönstret och tittar ut. Fönstret står på vid gavel. Paula tittar runt i rummet. Alla är vakna utom Rikard, som är helt invirad i ett ljusblått täcke. Bara hans blonda, lockiga hår sticker fram.
"Okej, klockan är redan mycket", säger Daniel och ler. "Dags att göra saker."
Dilan lutar sig över Rikard. "Mmmmm", säger han dovt helt nära hårkrullet i något slags försök att härma ett illasinnat djur. Det lockiga håret vänder sig om och en sömndrucken Rikardnuna tittar fram.
"God morgon, Rikard", säger Paula och ler.
Rikard ler tillbaka. "God morgon."
"You've got a mission", säger Dilan till Rikard. "Stand up, soldier."
"Okej, jag var ute i hallen här uppe för en liten stund sen, och det är helt tyst där nere. Jag skulle tro att han antingen har stuckit eller ligger och sover", säger Daniel.
"Exactly!" säger Dilan bestämt och pekar ett finger rakt ut i luften och för sedan handen resolut till pannan i en soldathälsning. "Let's rock and roll!" Han rufsar om i Lukas hår och sedan kastar han sig mot Rikard och rufsar om i hans hår. Båda dessa kastar sig över Dilan och de virvlar runt i en brottningskamp.
"Schhhh", säger Gina. "Tänk om han är här utanför?" Hon pekar mot fönstret. Pojkarna tittar upp.
"So what?" säger Lukas och de fortsätter brottas kittlandes och fnissandes.
Daniel går fram till dörren och låser upp den. Då slutar pojkarna brottas och reser sig upp en efter en. Plötsligt står alla upp. Daniel försvinner ut i hallen.

Pojken i båten 16a

"Hur såg han ut?" frågar Lukas riktigt svagt, så att det inte ska höras ut.
"Jag vet inte. Jag hann inte se. Stor, rufsig. Vad ska man säga. Jag tror han hade blåa kläder." säger Daniel, nästan viskande. "Nåt slags skägg."
"Vad var det han hade sönder?" frågar Dilan.
Daniel rycker på axlarna.
"Jag ska döda honom", säger Rikard.
"Det ska du inte alls", säger Gina.
Daniel tittar på Rikard, som ser ledsen ut. Han lägger armen om honom, och det gör Gina också. Och Dilan.
"Rikard, vi ska lösa det här. Jag tror att han är full, eller hur? Det lät så."
"Ja, han dricker", säger Rikard.
En tår rinner från Rikards öga.
"Okej", säger Daniel och tittar på de andra. "Nu lägger vi oss och försöker sova. Jag tror inte vi ska göra något så länge han är full. Vi väntar tills morgonen och så smyger vi ner igen och kollar. Okej?"
"Okej", säger Paula.
"Okej", säger Dilan.
Dilan drar bort sin arm från Rikards axel och lyfter i stället upp den i luften med handflatan vänd mot honom. Rikard fattar och ler. Tyst men bestämt möts deras händer i en "high five".

Pojken i båten 15

Daniel och Rikard går försiktigt ner i trappan. De första trappstegen låter ingenting, men sedan börjar knakandet. De får ta ett steg, sedan stanna upp, sedan ett till och stanna upp igen. Varje gång de stannar upp hör de ljuden från honom där nere. Men de måste gå ända ner för att kunna se något. Daniel når fram först och sticker fram huvudet och kikar genom hallen. Han hör någon som bökar och slamrar i köket. Plötsligt kommer en stor karl ut från köket och Daniel drar genast tillbaka huvudet. Hans hjärta slår tio gånger om, men karln verkar inte komma hitåt till trappan i alla fall. Efter en liten stund sticker han fram huvudet igen. Ingen inom synhåll, men man hör nu att karln är ute i vardagsrummet. Plötsligt hörs ljudet av en smäll och glas som splittras.
"Ähh!!" hörs en grötig röst.
Daniel vänder sig om och tittar på Rikard. Denne ser inte glad ut.
Daniel sväljer.
"Bäst vi går upp", viskar han.
"Ja", viskar Rikard uppgivet.

Pojken i båten 14

Ute på havet är det nu mörkt. Vinden har ökat lite och vågorna slår aningen starkare mot klipporna. Uppe i sovrummet ligger de sex figurerna helt stilla, utspridda delvis under täckena. Från fem av dem hörs jämna snusningar och svagt snarkande ljud. Mellan Dilan och Paula ligger några serietidningar. Från Daniel hörs varken snusning eller snarkning, men hans ögon är slutna.
Plötsligt hörs ett raspande ljud. Daniels ögon slås upp. Det blir tyst igen. Men så hörs ett ljud till, och sedan några till. Daniel sätter sig upp och lyssnar intensivt. Han sträcker sig över till Gina och petar till henne. Hon slår genast upp ögonen.
"Lyssna", säger han.
Gina blinkar sömningt några gånger men anstränger sig för att lyssna. Jo, det hörs ljud. Det är ingen tvekan om att det är från nedanvåningen.
"Vad gör vi?" säger Daniel.
Gina tittar på honom.
"Jag tror ändå det är bäst att alla är vakna nu", säger Gina.
"Okej." De petar på de andra, och strax sitter alla upp, spända, lyssnande.
Daniel tar ett djupt andetag.
"Okej, vi gör så här. Jag smyger mig försiktigt ner för att se vad han håller på med. Sen gör vi upp en plan."
"Ska inte Rikard gå ner i stället, han känner ju honom", säger Dilan.
Alla tittar på Rikard.
"Du behöver inte", säger Daniel.
"Jag följer med dig", säger Rikard. "Om han ser nåt, så låtsas vi att det bara är jag".
"Och att du sprang upp och gömde dig och låste in dig", säger Dilan.
"Precis", säger Daniel.
"Vi stannar här och ber för er", säger Gina.
Paula hasar sig närmare Gina och lägger armen om henne. Daniel och Rikard reser sig upp. Rikard låser försiktigt upp dörren och han och Daniel smyger sig ut i hallen på ovanvåningen.

Pojken i båten 13

Ett antal timmar senare är hela gänget samlat i ett av sovrummen på övervåningen. En av väggarna har en orangeröd yta som orsakas av den nedgående solen. Fönstret står lite på glänt och fiskmåsarna hörs på avstånd. På golvet ligger fyra slitna madrasser och några täcken.
"Är du säker på att han inte kommer upp hit?" frågar Paula.
"Men nu får du sluta, Paula", säger Dilan. Han har ju sagt typ fem gånger att han aldrig går hit upp. Och dessutom är ju dörren låst."
"Men om han börjar banka på den då?"
"Vi måste lita på Guds beskydd nu, Paula", säger Daniel.
"Han är ju inte ens här. Han kanske aldrig kommer tillbaka", säger Lukas.
"Ska vi be lite som vi sa?" säger Gina.
"Bra idé", svarar Daniel.
Gänget samlas i en liten ring på golvet och ber. När de är klara drar de täckena över sig.
"Är dörren låst nu då?" säger Paula.
Dilan himlar med ögonen. Han gör en ilsken grimas till Paula och griper tag i hennes axlar och kittlar henne. Hon skrattar.
"Schhhhh", säger Gina.
"Okej, nu är vi lugna", säger Daniel.