Daniel och Rikard går försiktigt ner i trappan. De första trappstegen låter ingenting, men sedan börjar knakandet. De får ta ett steg, sedan stanna upp, sedan ett till och stanna upp igen. Varje gång de stannar upp hör de ljuden från honom där nere. Men de måste gå ända ner för att kunna se något. Daniel når fram först och sticker fram huvudet och kikar genom hallen. Han hör någon som bökar och slamrar i köket. Plötsligt kommer en stor karl ut från köket och Daniel drar genast tillbaka huvudet. Hans hjärta slår tio gånger om, men karln verkar inte komma hitåt till trappan i alla fall. Efter en liten stund sticker han fram huvudet igen. Ingen inom synhåll, men man hör nu att karln är ute i vardagsrummet. Plötsligt hörs ljudet av en smäll och glas som splittras.
"Ähh!!" hörs en grötig röst.
Daniel vänder sig om och tittar på Rikard. Denne ser inte glad ut.
Daniel sväljer.
"Bäst vi går upp", viskar han.
"Ja", viskar Rikard uppgivet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar