Ett antal timmar senare är hela gänget samlat i ett av sovrummen på övervåningen. En av väggarna har en orangeröd yta som orsakas av den nedgående solen. Fönstret står lite på glänt och fiskmåsarna hörs på avstånd. På golvet ligger fyra slitna madrasser och några täcken.
"Är du säker på att han inte kommer upp hit?" frågar Paula.
"Men nu får du sluta, Paula", säger Dilan. Han har ju sagt typ fem gånger att han aldrig går hit upp. Och dessutom är ju dörren låst."
"Men om han börjar banka på den då?"
"Vi måste lita på Guds beskydd nu, Paula", säger Daniel.
"Han är ju inte ens här. Han kanske aldrig kommer tillbaka", säger Lukas.
"Ska vi be lite som vi sa?" säger Gina.
"Bra idé", svarar Daniel.
Gänget samlas i en liten ring på golvet och ber. När de är klara drar de täckena över sig.
"Är dörren låst nu då?" säger Paula.
Dilan himlar med ögonen. Han gör en ilsken grimas till Paula och griper tag i hennes axlar och kittlar henne. Hon skrattar.
"Schhhhh", säger Gina.
"Okej, nu är vi lugna", säger Daniel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar