Pojken i båten 1

Hej!

Nu ska du få höra om "Pojken i båten". Fast egentligen är det här historien om "BG". Eller "Bibelgänget" som de också kallar sig. Ett ganska kraftfullt namn, eftersom Bibeln är lite av dynamit, kan man säga. En bok med sprängkraft. Hur som helst. "Bibelgänget", vilka är det? Jo, det är ett gäng ungdomar som bor vid havet. Skulle du också vilja bo vid havet? Inte? Läs en annan bok då. Ha ha!

Okej, vilka är då dessa i gänget, innan vi kan börja storyn? Jo de består av Daniel, Gina, Dilan, Lukas och Paula. Och vad är det som är så speciellt med dem? Jo, att de löser alla problem! Men inte hur som helst, utan med hjälp av Gud själv. För Bibelgänget är, som du kanske förstått, kristna. När de stöter på ett problem så ber de och söker i Bibeln efter tips om vad de ska göra. Och så löser det sig! Oftast i alla fall. Men inte alltid som de tänkt sig förstås.

Hur gamla är då dessa ungdomar? Jo, de är runt 12 år. Daniel och Gina är äldst, kanske tretton till och med. Och Paula är yngst, för hon är bara 7. Tror jag. Det spelar egentligen inte så stor roll just nu. För de är unga, ja man skulle kunna säga att de är barn. Men ändå inte, för de råkar ut för saker som bara vuxna egentligen borde råka ut för. Och i bland är de kanske också klokare än vuxna, men det är nog för att Gud själv hjälper dem.

Nej, nu måste du får höra den här historien! BG, låt oss kalla Bibelgänget för det tycker jag, bor alltså vid havet, i en liten by som heter Klint. Klint ligger vid en ganska klippig kust, och i "Lilla Klint" som folket oftast brukar kalla denna lilla fiskehamn, bor det rätt många fiskare. Daniel, Geena och alla de andra bor hos sina föräldrar, som bor i Klint.

En morgon, förstår du, var solen uppe tidigt. Det var sommar. Och alla i BG låg och sov förutom Dilan. Han kunde inte sova denna natt. Kanske var det för att han blev bjuden på kaffe i går. Usch vad äckligt! Men han låtsades tycka om det. Hur som helst, vad gör man när man inte kan sova? Går till stranden förstås! Så Dilan gick ner till stranden. Det finns nämligen en strand vid Klint, som sträcker sig nån kilometer bort. Dilan gillade faktiskt att bara vara på stranden, och den här morgonen tänkte han att han skulle plocka lite snäckor eller leta efter intressanta föremål som kanske hade spolats upp med vågorna.

Så Dilan sitter där och har samlat ihop en hel del snäckor och förstenade gamla djur, fossiler som det heter, när han får syn på en liten båt ute på havet. Ja, en liten båt, inte större än en jolle ser det ut att vara. Dilan stirrar. Fiskmåsarna seglar omkring och skymmer sikten i bland, och solen står inte så jättehögt än, så det är inte helt lätt att se. Men visst är det en liten jolle som guppar där ute! Dilan tänker efter. Varför ligger en jolle och flyter hundra meter ut på havet bara så där? Ingen aning!

Han står och väntar ett tag. Jollen kommer faktiskt närmare allt eftersom. Vågorna för in den. Eller om det är strömmen, för det är ju inte mycket vågor nu. Men efter en stund så är den betydligt närmare och Dilan vadar ur för att möta den. "Kan jag ta hand om jollen?" tänker han. "Kanske behöver den en ägare?" Och så undrar han genast om det var en alltför egoistisk tanke. Men, nej, kommer han fram till, det var också gott i den, och så ler han.

Nu är jollen alldeles nära. Ska bli spännande att se vad som finns i den. Han vadar en liten bit till.. Och tittar in i den... Och så slår Dilans hjärta två slag på raken och han blir alldeles kall.
Där, på botten av jollen, ligger en pojke.