Pojken i båten 14

Ute på havet är det nu mörkt. Vinden har ökat lite och vågorna slår aningen starkare mot klipporna. Uppe i sovrummet ligger de sex figurerna helt stilla, utspridda delvis under täckena. Från fem av dem hörs jämna snusningar och svagt snarkande ljud. Mellan Dilan och Paula ligger några serietidningar. Från Daniel hörs varken snusning eller snarkning, men hans ögon är slutna.
Plötsligt hörs ett raspande ljud. Daniels ögon slås upp. Det blir tyst igen. Men så hörs ett ljud till, och sedan några till. Daniel sätter sig upp och lyssnar intensivt. Han sträcker sig över till Gina och petar till henne. Hon slår genast upp ögonen.
"Lyssna", säger han.
Gina blinkar sömningt några gånger men anstränger sig för att lyssna. Jo, det hörs ljud. Det är ingen tvekan om att det är från nedanvåningen.
"Vad gör vi?" säger Daniel.
Gina tittar på honom.
"Jag tror ändå det är bäst att alla är vakna nu", säger Gina.
"Okej." De petar på de andra, och strax sitter alla upp, spända, lyssnande.
Daniel tar ett djupt andetag.
"Okej, vi gör så här. Jag smyger mig försiktigt ner för att se vad han håller på med. Sen gör vi upp en plan."
"Ska inte Rikard gå ner i stället, han känner ju honom", säger Dilan.
Alla tittar på Rikard.
"Du behöver inte", säger Daniel.
"Jag följer med dig", säger Rikard. "Om han ser nåt, så låtsas vi att det bara är jag".
"Och att du sprang upp och gömde dig och låste in dig", säger Dilan.
"Precis", säger Daniel.
"Vi stannar här och ber för er", säger Gina.
Paula hasar sig närmare Gina och lägger armen om henne. Daniel och Rikard reser sig upp. Rikard låser försiktigt upp dörren och han och Daniel smyger sig ut i hallen på ovanvåningen.