Pojken i båten 10

De ror och ror, och snart är den skogsbeklädda udden förbi och en ny udde dyker upp, men denna udde består mest av klippor, och nästan längst ut på den ligger ett vitt hus med två våningar.
"Där är det", säger Rikard.
Längst ut mot vattnet ligger ett litet rött uthus.
Alla tittar spänt mot udden och runt huset för att se om det är någon där. Någon man. Eller någon hund. Men ingen levande varelse syns till. Förutom fiskmåsarna.
"Vi kan lägga till där", säger Rikard och pekar till vänster. "Då syns inte båten från huset".
Årklykorna gnisslar. Å andra sidan skräner fiskmåsarna ganska högt också.
Äntligen är de framme vid land, och de fäster båtens akter i en rosa boj och fören vid en minimal träbrygga som är helt grå av väder och vind. Lukas drar in årorna och lägger dem försiktigt på tofterna.
"Ska vi inte ringa polisen i stället?" säger Paula.
"Är du dum eller? Det finns ingen telefon här", säger Dilan.
"Nu är du dum", säger Gina.
"Förlåt", säger Dilan och ler mot Paula. Paula ler tillbaka.
"Vad ska vi göra?" säger Lukas.
Alla tittar på varandra igen. De blir helt tysta ett tag, ingen säger något. Alla verkar lika osäkra.
"Vi får lita på Gud. Har inte vi klarat oss förr ur en massa grejer?" säger Daniel.
"Ja, ur en massa... otäcka grejer", säger Paula.
De tittar på varandra igen och sedan på huset. Det verkar öde.
"Nu är vi här, så nu är vi... här", säger Gina.
"Precis", säger Daniel.
Rikard går i land och de andra följer efter. De slänger flytvästarna i båten.